Kiteboarding, eller draksurfning, är mycket populärt i vissa länder. Särskilt i områden som är lämpade för den här typen av vattenaktivitet. När man kiteboardar står man på en bräda som är fäst vid en kraftdrake och förs framåt över vattnet med hjälp av vinden. Extremsporten kan beskrivas som en mix av skateboarding, surfing, snowboarding, vindsurfing, skärmflygning och wakeboardning, Man är inte beroende av att det ska finnas vågor, utan kan surfa och även komma högt upp i luften trots att man kiteboardar på lugnt vatten. Många upplever att det är den ultimata sporten för att ge adrenalinkickar och en känsla av frihet.

Det finns två olika typer av surfdrakar. De kallas för foil och tube. Foil består av dubbla tyger där de inbyggda luftkanalerna fylls av luft när vinden tar tag i draken. Draken påminner till utseendet om den drake som används vid fallskärmshoppning. Tube-draken består istället av tuber som är uppblåsbara och som ger draken dess karakteristiska form. Det är också tube som är den mest använda draken vid kiteboarding idag.

I Sverige kan man syssla med kiteboarding på vissa platser, exempelvis i Stockholmsområdet där man organiserat aktiviteter sedan början av 2000-talet. Det var vid millennieskiftet som sporten började sitt intågande i landet och sedan dess har populariteten ökat snabbt. Förutom i Stockholm finns det utövare i södra Sverige, på Öland, Gotland och Västkusten, där förutsättningarna är ännu bättre med mer vindar. Motsvarigheten vintertid kallas för snowkite och kan utövas exempelvis i de svenska fjällen.

Det första svenska mästerskapet i kiteboarding arrangerades 2002, och Svenska Kiteförbundet bildades 2012. Det första SM som arrangerades var inofficiellt. Deltagarantalet var inte stort då sporten inte hade tagit sig i Sverige, men uppvisningarna imponerade ändå på åskådarna och kanske var det efter den tävlingen som alltfler började få upp ögonen för kiteboarding. 2014 sattes ett rekord i Sverige. Den 22 augusti kitesurfade två personer från Nynäshamnstrakten ända till Gotland! Det var en sträcka på 73,2 nautiska mil och de genomförde dessutom bedriften utan följebåt. De började 9:00 på morgonen och var framme strax före 16-tiden på eftermiddagen.